Berätta om dig själv!
Jag heter Nanna, och jag är född och uppvuxen i Danmark i en stuga utanför Århus. När jag blev vuxen flyttade jag till Köpenhamn för att bli konstnär, och pluggade fotografi på både VERA skola för konst och design och NEXT teknisk skola. 2019 flyttade jag till Göteborg för att plugga en kandidat i konstnärligt fotografi vid HDK-Valand, sen blev jag kär och kvar och jobbar nu som guide på Hasselblad Center och med egna konstprojekt.
Berätta om din konstnärliga verksamhet / process
Som utgångspunkt jobbar jag fotografisk. Jag tar bilder, som jag sen redigerer, även manipulerar, så dom uppnår det uttryck jag önskar. Oftast föredrar jag bilder som är tvetydiga eller oklara, som uttrycker olika känslor eller stämningar. Detta klarar jag bäst genom att experimentera, till exempel med hembyggda kameror eller alternativa processer i mörkrum. Dessutom gillar jag att inkludera text i mina verk. Jag hade en gång en lärare som sa att fotografi och text behöver varandras friheter, och jag tycker det beskriver min process väldig fint. För mig ger text ett nytt sätt att berätta en historia tillsammans med mina bilder, nästan som en tecknad serie.
Var hittar du inspiration?
Jag hittar ofta min inspiration vid att kolla på andra konstnärers verk, både i böcker och på utställningar. Men inspiration är en flummig grej, den kan också uppstå när jag kollar på klassiska science fiction filmer eller hittar ett bortglömt fotografi en skokartong. Jag kan dock säga att jag generellt har en förkärlek för det gamla: utdaterad teknik, retro objekt, platser, … Allt som står still i tiden.
Berätta om ditt pågående projekt på Gathenhielmska Huset. Vad hoppas du få ut av projektet?
På tal om inspiration är Gathenhielmska Huset en sådan plats: när jag kliver in i huset känner jag närvaron av dess historia. Det som är så intressant med Gathenhielmska Huset är att det faktiskt har förändrats – bara för att återställas till en äldre version av sig själv genom konservering och restaurering. Jag tycker detta spel med tiden är spännande för huset är fullt av illusioner, och därför blir jag osäker på vad som är autentiskt. På många sätt kan paralleller dras till fotografiet, som också ofta blir förstått som autentisk, representativt och dokumentärt, men faktiskt är fyllt med subjektiva känslor och, ja, illusioner.
Jag hoppas att jag genom mitt projekt kan dyka djupare i husets historia, och i den process kanske även lära mig mer om fotografiet och dess möjligheter!